God dag god dag min docka,
är lilla vannen borta?
Beklageligt var det.
En sådan sorg ock smärta
bekymmer för mitt hjärta
ack om jag kunde få vända
min sorg till din tröst.
Ock prata inger konster
för mig du är ett mönster.
Inbilla dig ej.
Ack om jag sådant gjorde
ock lilla vännen sporde
vist gladdes du storligen
öfver mitt fall.
Ock dig så vill jag kläda
med sammet så röda,
ock silken så fin.
Gullringar klar ock fina
de skolpa på dig skina
blott endast du vill blifva
min käraste vän.
Ock förr än jag skulle taga mig
en sådan stor bedragare,
en sådan sim du är.
Ja förr så ska jag sälja
mitt lif ibland skälmar
ock grafva mig neder
i stenjord och sand.
Adjö adjö min kära
men akta på din ära
nu reser jag från dig.
Men tager dig till vara
för falska gossars skara
ty den har bedragit
mång rosende kind.