God dag god dag min docka, är lilla vannen borta? Beklageligt var det. En sådan sorg ock smärta bekymmer för mitt hjärta ack om jag kunde få vända min sorg till din tröst. Ock prata inger konster för mig du är ett mönster. Inbilla dig ej. Ack om jag sådant gjorde ock lilla vännen sporde vist gladdes du storligen öfver mitt fall. Ock dig så vill jag kläda med sammet så röda, ock silken så fin. Gullringar klar ock fina de skolpa på dig skina blott endast du vill blifva min käraste vän. Ock förr än jag skulle taga mig en sådan stor bedragare, en sådan sim du är. Ja förr så ska jag sälja mitt lif ibland skälmar ock grafva mig neder i stenjord och sand. Adjö adjö min kära men akta på din ära nu reser jag från dig. Men tager dig till vara för falska gossars skara ty den har bedragit mång rosende kind.