[Musik: Vintersorg]
[Lyrik: Vintersorg & Norberg]
Han l?nge bevandrat den m?ngmila skog
Med sorgepinat sinne
Sj?lav?ndan hans livsk?lla tog
Sen ?r av m?ngfald hans tillt?nta dog
Ensligheten och k?ld honom t?rt
Hans vemodssj?l f?rstenas
F?rdriven ?r dr?mmen som honom har n?rt
Fr?nder han l?mnat, allt som han h?ll k?rt
[Refr?ng:]
St?mmor s? sp?da trollbinder och v?rmer hans blod
Mot b?cklandskap leer han stegen
Skuggl?sa varelser vackra som skogarnas r?
I d?vmark dess s?nger framtr?der
Bland stammar som sk?dat den t?rande h?st
G?r sagolika v?sen
Skymningsdansen som sk?nker hans tr?st
Nu lindras den sm?rta som tyngde hans br?st
I gryningstimman de ?lvtoner lj?d
I l?mskhet evigt ljuda
De skola stiga mot himmelen r?d
Skymningsdansen, den sorgbrutnes d?d
[Refr?ng:]
St?mmor s? sp?da trollbinder och v?rmer hans blod
Mot b?cklandskap leer han stegen
Skuggl?sa varelser vackra som skogarnas r?
I d?vmark dess s?nger framtr?der