[Musik: Vintersorg] [Lyrik: Vintersorg & Norberg] Han l?nge bevandrat den m?ngmila skog Med sorgepinat sinne Sj?lav?ndan hans livsk?lla tog Sen ?r av m?ngfald hans tillt?nta dog Ensligheten och k?ld honom t?rt Hans vemodssj?l f?rstenas F?rdriven ?r dr?mmen som honom har n?rt Fr?nder han l?mnat, allt som han h?ll k?rt [Refr?ng:] St?mmor s? sp?da trollbinder och v?rmer hans blod Mot b?cklandskap leer han stegen Skuggl?sa varelser vackra som skogarnas r? I d?vmark dess s?nger framtr?der Bland stammar som sk?dat den t?rande h?st G?r sagolika v?sen Skymningsdansen som sk?nker hans tr?st Nu lindras den sm?rta som tyngde hans br?st I gryningstimman de ?lvtoner lj?d I l?mskhet evigt ljuda De skola stiga mot himmelen r?d Skymningsdansen, den sorgbrutnes d?d [Refr?ng:] St?mmor s? sp?da trollbinder och v?rmer hans blod Mot b?cklandskap leer han stegen Skuggl?sa varelser vackra som skogarnas r? I d?vmark dess s?nger framtr?der