En riktigt slipad huggorm släpper bytet
Först när man är stel och kall
Hon måste känt min skräck
Och sett potentialen i mitt förfall
Man skickas upp bland molnen
Rusig av huggormens övertag
Sen lämnar man ett slagfält förgiftad
Och vill aldrig mer tillbaks
En huggorm går på instinkt
Och hon drivs av en enda ambition
Och man går in i traumat
Formad av en gammal slitstark tradition
En huggorm har aldrig gjort fel
Så jag blir den hon ställer till svars
För alla dom som svek och alla dom hon inte klarat av
Jag fyller upp ett tomrum
Den plats som nu har blivit min
Det är den funktion jag fyller
Ett alternativ till ingenting
Och jag är lätt att svälja
För någon som slåss på ett annat språk
Jag står på knä och visslar
Tills hon glömmer bort mig och går
Är bara en i raden som
Riskerar allt för resterna av en dröm
Jag skriker sönder molnen
Och störtar ner mot marken mörbultad och tömd
Jag blev en kvaddad stridsvagn
Och jag kommer aldrig riktigt in
Inder det hårda skalet
Där en slipad huggorm byter skinn