En riktigt slipad huggorm släpper bytet Först när man är stel och kall Hon måste känt min skräck Och sett potentialen i mitt förfall Man skickas upp bland molnen Rusig av huggormens övertag Sen lämnar man ett slagfält förgiftad Och vill aldrig mer tillbaks En huggorm går på instinkt Och hon drivs av en enda ambition Och man går in i traumat Formad av en gammal slitstark tradition En huggorm har aldrig gjort fel Så jag blir den hon ställer till svars För alla dom som svek och alla dom hon inte klarat av Jag fyller upp ett tomrum Den plats som nu har blivit min Det är den funktion jag fyller Ett alternativ till ingenting Och jag är lätt att svälja För någon som slåss på ett annat språk Jag står på knä och visslar Tills hon glömmer bort mig och går Är bara en i raden som Riskerar allt för resterna av en dröm Jag skriker sönder molnen Och störtar ner mot marken mörbultad och tömd Jag blev en kvaddad stridsvagn Och jag kommer aldrig riktigt in Inder det hårda skalet Där en slipad huggorm byter skinn