Under en blodröd himmel
På ett berg bortom skog
Spejar höken över vidderna
Vaksamt och stilla
Trummor hörs I fjärran
Som ekon av en förgången tid
Då elden härjade I skogar och hem
Då ljuset förpestade vårat liv
Fågelsången har tystnat
Bäcken står nästan stilla
Höken höjer sina vingar
Dagen går mot sitt s*ut
Korp och hök cirklar tillsammans
Än en gång enade I skyn
Ulv, människa och troll
Skärvor av ett annat liv
Stålklädda hovar trampar I väntan
Sparkar upp grus och damm
För alltid, för evigt
Deras dag har tvinat till stoft
I mörka vindars skepnad
Som ett svart regn faller
Väter vi deras kroppar
Dränker dem I mörkrets namn
Under en blodröd måne
På berg bortom skog
Ljuset har nu tvinat
Mörkret tar äntligen vid
Med ansiktet I ett vridet grin
Som ljusets bane färdas vi
Stridsropen ekar I skogar och berg
Stålets sång dränker blodig jord...