Under en blodröd himmel På ett berg bortom skog Spejar höken över vidderna Vaksamt och stilla Trummor hörs I fjärran Som ekon av en förgången tid Då elden härjade I skogar och hem Då ljuset förpestade vårat liv Fågelsången har tystnat Bäcken står nästan stilla Höken höjer sina vingar Dagen går mot sitt s*ut Korp och hök cirklar tillsammans Än en gång enade I skyn Ulv, människa och troll Skärvor av ett annat liv Stålklädda hovar trampar I väntan Sparkar upp grus och damm För alltid, för evigt Deras dag har tvinat till stoft I mörka vindars skepnad Som ett svart regn faller Väter vi deras kroppar Dränker dem I mörkrets namn Under en blodröd måne På berg bortom skog Ljuset har nu tvinat Mörkret tar äntligen vid Med ansiktet I ett vridet grin Som ljusets bane färdas vi Stridsropen ekar I skogar och berg Stålets sång dränker blodig jord...