En vän till mig är konstnär, han målar tavlor både natt & dag
Han målar stort, han målar smått, han målar och ibland så blir det bra
Då går han till ett galleri och strax med plånbok full han vänder hem
Sen super han tills pengarna tar s*ut och sen så målar han igen
Vi sjunger våra sånger som en hyllning till dom odödliga själarna
Sen vi dricka för att glömma att döden ständigt är oss i hälarna
Sen känner jag en dam Åh så charmant hon är på alla sätt och vis
Ty hon är vid teatern och på väg att bli en mycket stor aktris
Med stor begåvning tolkar hon båd Shakespeare och Norén från sin estrad
Och vart hon går så flockas kavaljererna med blommor och choklad
Vi sjunger våra sånger som en hyllning till dom odödliga själarna
Sen vi dricka för att glömma att döden ständigt är oss i hälarna
Och han som är så blek och jämt går klädd i svart han skriver poesi
Om livet och om döden mest om döden, ja han är nog ett geni
Han syns på stadens barer jämt i sällskap med någon liten söt mamselle
Och röker franska cigarretter och dricker Calvados varenda kväll
Vi sjunger våra sånger som en hyllning till dom odödliga själarna
Sen vi dricka för att glömma att döden ständigt är oss i hälarna