En vän till mig är konstnär, han målar tavlor både natt & dag Han målar stort, han målar smått, han målar och ibland så blir det bra Då går han till ett galleri och strax med plånbok full han vänder hem Sen super han tills pengarna tar s*ut och sen så målar han igen Vi sjunger våra sånger som en hyllning till dom odödliga själarna Sen vi dricka för att glömma att döden ständigt är oss i hälarna Sen känner jag en dam Åh så charmant hon är på alla sätt och vis Ty hon är vid teatern och på väg att bli en mycket stor aktris Med stor begåvning tolkar hon båd Shakespeare och Norén från sin estrad Och vart hon går så flockas kavaljererna med blommor och choklad Vi sjunger våra sånger som en hyllning till dom odödliga själarna Sen vi dricka för att glömma att döden ständigt är oss i hälarna Och han som är så blek och jämt går klädd i svart han skriver poesi Om livet och om döden mest om döden, ja han är nog ett geni Han syns på stadens barer jämt i sällskap med någon liten söt mamselle Och röker franska cigarretter och dricker Calvados varenda kväll Vi sjunger våra sånger som en hyllning till dom odödliga själarna Sen vi dricka för att glömma att döden ständigt är oss i hälarna