Per Ols Per Erik gick I grцna lunden
Och tеrar, runno pе hans bleka kind
Och mеnen sken sе blank pе himlarunden
Och blana dallrade I цstanvind
Per Ols Per Erik satte sej pе hдllen
Och hцrde uppе skogens sorgesus
Och det var hцst och det var sent pе kvдllen
Och vдnligt lyste alla stjдrnors ljus
Han bar en sorgesorg I tankar sina
Han skulle drдnka sej I Vaina sjц
Fцr de va s*ut mд han och Mattssons Mina
Sе nu var bдst att bikta sej och dц
Per Ols Per Erik gick till Vainastranden
Me fickan full av spik е skrot е sten
Och sдv och nдckros gungade kring landen
I vеgor, vita uti mеnens sken
Per Ols Per Erik tog ett hopp I kvдllen
Sе vattnet sprutade I silverglans
Och skеnkarna stog rakt mot himlapellen
Е va**en vaggade I bцljedans
Men de va lдngesen dе detta hдnde
Och nu e Mina gift е stinn е rцd
Per Ols Per Erik nog I graven vдnde
Om han fick skеda den, som vart hans dцd
Och han har bдst I alla fall I mullen
Sе tдnker Mina och sе tycker jag
Han sover sorglцs under ogrдskullen
Och