Per Ols Per Erik gick I grцna lunden Och tеrar, runno pе hans bleka kind Och mеnen sken sе blank pе himlarunden Och blana dallrade I цstanvind Per Ols Per Erik satte sej pе hдllen Och hцrde uppе skogens sorgesus Och det var hцst och det var sent pе kvдllen Och vдnligt lyste alla stjдrnors ljus Han bar en sorgesorg I tankar sina Han skulle drдnka sej I Vaina sjц Fцr de va s*ut mд han och Mattssons Mina Sе nu var bдst att bikta sej och dц Per Ols Per Erik gick till Vainastranden Me fickan full av spik е skrot е sten Och sдv och nдckros gungade kring landen I vеgor, vita uti mеnens sken Per Ols Per Erik tog ett hopp I kvдllen Sе vattnet sprutade I silverglans Och skеnkarna stog rakt mot himlapellen Е va**en vaggade I bцljedans Men de va lдngesen dе detta hдnde Och nu e Mina gift е stinn е rцd Per Ols Per Erik nog I graven vдnde Om han fick skеda den, som vart hans dцd Och han har bдst I alla fall I mullen Sе tдnker Mina och sе tycker jag Han sover sorglцs under ogrдskullen Och