Det red en rövare i snårig skog
Han sårad flydde, blödande nog
Med knektar på jakt, hack i häl
Över fornrösåsen, den kände han väl
Då mörkret tog en skepnad stor
De brakade i berget där jättar bor
Allting då skett enligt rövarens plan
Över åsen man rider bara om ban
Jätten bjöd, när han stigit ur sin kummel
På faslig död, de väckt ett forntidsväsen
Marken låg röd, när gryningen nalkats
Där människoson krossats av rösets kung
Då hörde han skriken ur kneckters trut
På backen de mötte ett långsamt s*ut
Tjuven han rymde med blekvitt hår
Men aldrig han mera till åsen går
I natten de må vandra som rösens gastar
Rövarens hingst nedför stigen hastar
Jätten bjöd, när han stigit ur sin kummel
På faslig död, de väckt ett forntidsväsen
Marken låg röd, när gryningen nalkats
Där människoson krossats av rösets kung
Tjuven han rymde med blekvitt hår
Men aldrig han mera till åsen går
[English translation:]
[King Of The Cairn]
A robber was riding in a scrubby forest
He fled wounded, bleeding surely
Pursued by rogues, cut in his heel
Across ancient cairns on the ridge, he knew the way well
Then the darkness took a large form
It crashed into the mountain where giants live
Everything went as the robber had planned
Across can only be ridden on the enbankmant
The giant commanded, as he arose from his cairn
A dreadful d**h, they had awakened an ancient being
The earth stood red as the dawn was approaching
Sons of men crushed by the king of the cairn
He heard a scream from the rogue's throat
On the hill they met a slow end
The thief ran away with snow-white hair
But never again he went to the ridge
In the night they will wander as the ghosts of the cairn
The robber's stallion hastes down the path
The giant commanded, as he arose from his cairn
A dreadful d**h, they had awakened an ancient being
The earth stood red as the dawn was approaching
Sons of men crushed by the king of the cairn
The thief ran away with snow-white hair
But never again he went to the ridge