Det red en rövare i snårig skog Han sårad flydde, blödande nog Med knektar på jakt, hack i häl Över fornrösåsen, den kände han väl Då mörkret tog en skepnad stor De brakade i berget där jättar bor Allting då skett enligt rövarens plan Över åsen man rider bara om ban Jätten bjöd, när han stigit ur sin kummel På faslig död, de väckt ett forntidsväsen Marken låg röd, när gryningen nalkats Där människoson krossats av rösets kung Då hörde han skriken ur kneckters trut På backen de mötte ett långsamt s*ut Tjuven han rymde med blekvitt hår Men aldrig han mera till åsen går I natten de må vandra som rösens gastar Rövarens hingst nedför stigen hastar Jätten bjöd, när han stigit ur sin kummel På faslig död, de väckt ett forntidsväsen Marken låg röd, när gryningen nalkats Där människoson krossats av rösets kung Tjuven han rymde med blekvitt hår Men aldrig han mera till åsen går [English translation:] [King Of The Cairn] A robber was riding in a scrubby forest He fled wounded, bleeding surely Pursued by rogues, cut in his heel Across ancient cairns on the ridge, he knew the way well Then the darkness took a large form It crashed into the mountain where giants live Everything went as the robber had planned Across can only be ridden on the enbankmant The giant commanded, as he arose from his cairn A dreadful d**h, they had awakened an ancient being The earth stood red as the dawn was approaching Sons of men crushed by the king of the cairn He heard a scream from the rogue's throat On the hill they met a slow end The thief ran away with snow-white hair But never again he went to the ridge In the night they will wander as the ghosts of the cairn The robber's stallion hastes down the path The giant commanded, as he arose from his cairn A dreadful d**h, they had awakened an ancient being The earth stood red as the dawn was approaching Sons of men crushed by the king of the cairn The thief ran away with snow-white hair But never again he went to the ridge