Vänd dig om ty ensam är du ej
bland skuggorna, mellan tanke och dröm
En fjärran sång ljuder ödsligt över mörka vann
Skönjer du den vrede som gavs i en tid som var
Slik är den otämjda viddens hav
Av intet skapt en hägring som svar
Kargt som sten bultar hjärtat av våndans lek
snärjt vid nät, en skälvande blick i en tid som var
Sök den glöd som helar ett öppet sår
Förtvivla ej, dana dig själv
Runt omkring dväljas minnen av onda ting
Förkasta dem i den djupaste hamn i den tid som var.