Vänd dig om ty ensam är du ej bland skuggorna, mellan tanke och dröm En fjärran sång ljuder ödsligt över mörka vann Skönjer du den vrede som gavs i en tid som var Slik är den otämjda viddens hav Av intet skapt en hägring som svar Kargt som sten bultar hjärtat av våndans lek snärjt vid nät, en skälvande blick i en tid som var Sök den glöd som helar ett öppet sår Förtvivla ej, dana dig själv Runt omkring dväljas minnen av onda ting Förkasta dem i den djupaste hamn i den tid som var.