Åttio små lökar
Ni går omkring och krökar
Ja, ni är säkert fler!
Jag stannar vid rabatten
Där lyfter jag på hatten
Och hälsar fint på er.
Rabatten blir allt trängre
Ni växer inte längre
Så är naturens lag.
Så nöj er nu med detta
Och lägg er skönt tillrätta
Och njut ett slag - som jag.
Åttio små lökar
- dom springer och dom bökar
Missnöjda med sin lott.
Betänk en sak ihärdigt
Nu har ni vuxit färdigt
Och nått ert rätta mått.
Men den åttio-förste
(Som kanske var den störste)
Sa lugnt som bara den
- Jag s*utar aldrig hoppas
Att blommor även knoppas
Uti förskingringen.
Jag håller med om detta
Om viljan är den rätta
Kan följden bli enorm
- Då hör man änglar sjunga; -
Rabatten börjar gunga
Omkring sin enkla form.
Åttio små lökar
Ni går omkring och krökar
Ja, ni är säkert fler!
Jag stannar vid rabatten
Där lyfter jag på hatten
Och hälsar fint på er.