Åttio små lökar Ni går omkring och krökar Ja, ni är säkert fler! Jag stannar vid rabatten Där lyfter jag på hatten Och hälsar fint på er. Rabatten blir allt trängre Ni växer inte längre Så är naturens lag. Så nöj er nu med detta Och lägg er skönt tillrätta Och njut ett slag - som jag. Åttio små lökar - dom springer och dom bökar Missnöjda med sin lott. Betänk en sak ihärdigt Nu har ni vuxit färdigt Och nått ert rätta mått. Men den åttio-förste (Som kanske var den störste) Sa lugnt som bara den - Jag s*utar aldrig hoppas Att blommor även knoppas Uti förskingringen. Jag håller med om detta Om viljan är den rätta Kan följden bli enorm - Då hör man änglar sjunga; - Rabatten börjar gunga Omkring sin enkla form. Åttio små lökar Ni går omkring och krökar Ja, ni är säkert fler! Jag stannar vid rabatten Där lyfter jag på hatten Och hälsar fint på er.