Ljusdimmor av andlig lust Smyckar minnets gråa värld Vintergatans kungadömme Skimrar över riket Där frostdrakar vakar dess gräns Norrskenskronan prålar över stjärnhimlen Änuu en gång att svepa mig i drömmen Som andlöst flödar genom tystnad En nattportal så öppnar sig sitt innersta väsen En förtrolland värld av urskog och bergskedjor Vindburen av skuggors hamn Mot arktiskt land, mot vintrig kust Längs bäckars stråk, mot högan ås Beglittrad av ulvermånen Dess sorgfyllda tronande kraft Mystikens dunkla sköte innehäljer den tjusande syn Som fången evigt hållits för längtande jordeliv Hör! Vintergatans furstar som ålderdomskylan red Oss kalla ifrån galaxiska torn Där månsalar ligger sällsamma och skådar över den djupblå rymd Stjärngestalter stormar fram Dess eldspel väver nordanbloss I granskogsskygd jag slumrar tryggt Under nebulosors strålar Som förseglar drömmarnas port