Gustav Eriksson var namnet, med vase på min sköld Jag fäktades mot Kristian då i fångenskap jag föll Men bojorna var veka och till frihet jag var snar Jag färdades till Sverige och de vänner som fanns kvar Min fader dräpte dansken; då i Stockholm flyter blod Med hämnd i håg och sinne jag det illdåd så besvor Här är bragden och de orden som finns kvar: "I fäders spår för framtids segrar" Här är kungen Gustav Vasa som oss gav: "I fäders spår för framtids seeegrar" Farofylld var tiden; ja ett äventyr där var I Dalarna jag sökte finna folk oss till försvar Jag gömd och dold för dansken bland god och ondsint själ Förklädd i kök och lada mig det folket höllo kär Men till uppror där var tvekan så mot väster gick min färd Väl kommen opp till sälen var dock vänner hamn i häl Det var Engelbrekt och Lars utifrån Kettilbo Som jagat i mitt spår utan rast och utan ro Så begynner där den resning som oss sedan frihet gav Fast hårt vårt regemente, detta arvet nu ni har: Ett språk det er förenar och ett land det enat är Ett Sverige som trots strider mot framtid folket bär