Ulf Lundell - Connemara lyrics

Må kärleken slå mej till marken Må kärleken krossa mitt pansar Min död Må kärleken storma ledan Långt ut på slätterna Må kärleken komma som en hämnare För att göra upp med mina tvivel Må kärleken komma skoningslös Till mitt hus Bränna det till aska Må kärleken driva mej ut på vandring Rastlös, hungrig Utan mål Må kärleken lämna mej Som en främling i en by Må kärleken ruska mitt träd Som en vårstorm Må alla torra grenar knäckas Må kärleken komma som en vårstorm En dag när gräset doftar Och du sagt ditt sista ord Går sommaren mot höst ändå En höst du inte vet nåt om Och vintern kränger svart och tung Och det blir vår igen Och du hör ingen flicka ropa Kom, min älskling, kom! En dag är allt borta Och du finns inte kvar Den tid är nu, din dag är nu Ditt liv levs här och nu Du kan resa dej ur askan Och bli till på nytt igen Närhelst du vill är ditt liv ditt Men bara här och nu Hej vännen, det är sent på året Och hösten luktar äpplen och allt det där Som gör en stillsam och ömsint Med silverstänk i håret Och man kan vila i det hopplösa I att vara här Snart kommer vintern som en Rostig stridsvagn In i trädgården här Och står där sen och svänger Med sitt eldrör Sakta, sakta månaderna, dagarna igenom Du får ta ljusterapi Eller Prozac eller Sänka dej med ett och annat helrör Här i höga, kalla, svarta, hårda Norden Gift dej med mej nu Vad har du att förlora Nu när allting är vunnet och inget är kvar Jag är en underlig figur Men det är du med Jag var aldrig nån särskilt bra make Aldrig nån särskilt bra far Snart kommer döden som en dimma Som ett himmelsk ljus Eller som ett rent helvete Som en tisdag på IKEA Bland köer korv och mos Då finns vi inte mera, två kranier i jorden Med tänderna som gnisslar mot varandra Ligger vi där nos mot nos I den kalla, svarta, våta hårda jorden Bli min vän och älskling I det irländska regnet Jag kan bli din kontnär, din krigare Din kung, din katedral Tro på mej och säj Att vi är gamla nog att älska nu Att tåla denna skröplighet Dessa tömda ideal Snart kommer stora tystnaden Stora tomheten och vinden Som ylar kosmisk hunger Och gåtorna blir stjärnor Och stjärnorna blir stoft Gift dej med mej nu När vi än är kött och blod Och kan hålla i varandra Och känna värme, rörelse och doft Här på den blåa, hisnande Grymma vackra Jorden Vi ses på Connemara Vi ses i blåsten där ölen är svart Vi ses, vi ses i Connemara Vi ses igen efter denna ovädersnatt När luften är klar och ren i Connemara När vi vill sjunga den gamla sången igen Den om livet och kärleken Och det underbara I att finnas här på Jorden, min vän Vi saknar varann som älskande gör När dom kommer för långt från varann Du har funnits i mina tankar jämmnt Sen den dagen då vi bröt våra band Vi ses, vi ses i Connemara Där bergen är gröna och vattnet är klart Vi ses, vi ses i Connemara Det här livet kan vara så underbart