Ibland känns det som om mitt liv Bara har varit en radda dråpligheter Illusioner misstag Följder av för snabba s*utsatser Inte mycket var vad jag trodde Eller hoppades på Nästan alla platser jag drömt om Har varit fel platser Jag tror inte på nånting längre Mer än den här stunden just nu Du och jag mitt emot varandra Ett ja, ett överseende Ser du skrynklorna på handen här Dom behöver lite solsken Jag tycker om värmen i din blick Och ditt lite trötta leende Du får mitt hjäta att slå Du får mitt hjäta att slå Du får mitt hjäta att slå Lite fortare Du får mitt hjäta att slå Dubbelslag Ah, du springer du klättrar Du drömmar, du hoppas Du bryter upp och drar vidare vidare Genom denna stora snåriga skog Du jagas av skuggor och livslögner Men du begraver och gömmer undan Sånt som inte tål sanningens ljus Eller släcker ut alltihop på en krog Men till s*ut en dag Måste du stanna upp ändå Med andan rosslande i lungan Du kommer inte undan längre Och nu står du där med öppen mun Och flämtar med tungan Du får mitt hjäta att slå Du får mitt hjäta att slå Du får mitt hjäta att slå Lite fortare Du får mitt hjäta att slå Dubbelslag Vi går som på nålar här Vi kan explodera när som helst Som överhettade maskiner Som har trimmats upp för hårt Hemlösa och tomma Så privata, så instängda och tragiska Det är mitt folk det här Och ditt min vän, min skatt Och folket är en spegel Och vad vi ser i den Är att vi har tappat bort oss själva Vi tycks ha fölorat Det gemensamma och magiska Jag har en röd klänning hemma Jag köpte den i London För ett par år sen Jag var på hemväg från Karibien Där rastas kallade mej nazi Jag var så ensam där på gatorna I trängseln strax före nyår i Camden Att jag köpte den där klänningen Valde mellan en röd och en blå Det ser ut att va din storlek Den är din om du vill ha den Vi kan gå hem till mej och prova den Om du har tid och lust att gå Du får mitt hjäta att slå Du får mitt hjäta att slå Du får mitt hjäta att slå Lite fortare Du får mitt hjäta att slå Dubbelslag