Det bodde en bonde i nordingaland Som fyllde de femtio år Och gästerna kommo ett hundrade man Fast vägen var krånglig och svår Det var laddat med mat för en treveckors helg Det fanns allt som en människa vill ha Och i skänkens djup stod butelj vid butelj Ja det var skamligt hur mycket det var Å faderullan lej faderi o fadera Skåla och knivarna dra För det ska va glädje och sång och butelj För man ska vara glad när det är födelsedag Så började festen och bonden slog I de församlade gästernas glas Med rom och genever och ren eau de vie För så går det till på kalas Å dom åt och drack och dom titta i krok Det var glädje och jubel och sång Och sen börja slagsmål och finger på krok Så festen kom riktigt i gång Nu blixtrade kniven dom vråla och skrek Om vem som var starkast och bäst Och kvinnfolke stod baka dörren och grät Som alltid när karlar har fest Och bonden började själv ta sig ton Han blev ilsken och elak och svår Tills han kom i vägen för Knivhalkar Jon Gonatt lille far och gutår Bondens käring hon tände som krut Hon skällde fast bara en stund För gubbarna tog 'na och bar henne ut Och kastade käringa i brunn Och så gick dom tillbaka och fortsatte slåss Så lampor och allt gick i kras Och elden spred sig och flammade opp Ja se det var ett riktigt kalas Så s*utade natten och solen steg upp Så gyllene guldgul och grann Den lyste så vänligt på kullarnas topp Och stugan som pyrde å brann Och vid brunnens kant höll sig käringa fast Och blev också av solen belyst Tills hon släppte taget och föll med ett plask Och sen blev det alldeles tyst