Tomas Andersson Wij - Jag nådde aldrig riktigt fram till dig lyrics

[Verse 1] Ja, vi möttes i en bar, det var 1991 Vi pratade musik, vi pratade om film vi sett Och du skrev ditt namn och nummer på en vit pappersservett Den natten flög jag hem över Stockholms alla blanka tak Hela staden var förändrad, regnet hade annan smak Jag minns dagarna i sängen när du läste högt för mig Och jag visste hela tiden att s*utet närmar sig [Chorus 1] 25 år sedan den hösten Och vi ses i Griffith Park Och vi tar bilder uppe på berget Samma kärlek, samma gap Och du somnar vid min sida Så nära, men nej Jag nådde aldrig riktigt fram till dig [Verse 2] Ja, du kom från Charles de Gaulle med kvällens allra sista flight Du var klubb och katedral, Henry Morgan och Sebastian Flyte Och jag hyrde ut min lägenhet och fick ett rum hos dig Och vår stad den var så kal och sträng och anorektisk då Men hos dig fick alla vara bland jugend och bland rokoko Du sa "livet är ditt, det kan levas på så många sätt" Och jag såg skönheten och döden, allting i sin egen rätt [Chorus 2] Och du talade, och jag lyssnade Och det var någonting liksom skevt Efter ett halvår var jag ensam I din våning på 103 Jag har följt dig genom nätter Från Paris, Rom och Marseille Men jag nådde aldrig riktigt fram till dig Nej, jag nådde aldrig riktigt fram till dig Till dig [Verse 3] Ja, du kunde alltid säga vad det var för fel på mig För känslig, aggressiv, för dålig på att foga sig Och i drömmarna så slog jag hårt utan att rubba dig Man kan inte vara närmre andra än man är sig själv Man kan inte vara närmre andra än man är sig själv När hon sa det första gången blev jag kall som en norrländsk eld Jag tror du älskade mig ända tills jag började tänka själv [Chorus 3] 45 år sedan jag föddes Och vi ses på mitt kalas Och du skämtar och är högljudd Och du läcker av giftig gas Jag har bultat, jag har vädjat Och mått långt från okej För jag nådde aldrig riktigt fram till dig Jag nådde aldrig riktigt fram till dig Nej, jag nådde aldrig riktigt fram till dig Till dig, till dig