Tomas Andersson Wij - Trasten lyrics

När frosten har kopplat greppet igen När hösten är här och mörkret med den Då tätar jag kittet över min fog När regnet ger svavel över min skog Jag tiger men Gud förlåter mej nog När lusten på nytt har frusit till is När rösten förtonar in i ett dis Då lämnar jag huset tomt för en skog Då lyfter en trast i ekot som dog Hon flyr men till våren kommer hon nog Rönnbär ger dej färger i september Bäcken ger dej tillrop och små trallar i maj Trasten hittar fram fast vindar vänder och på svaj Ser jag båten längta till en kaj När trasten har lagt sej ner för att dö Och somnar till ro i fallande snö Då lämnar jag huset tomt för en krog Och tänder ett ljus för rösten som dog Jag dricker men Gud förlåter mej nog Moder Jord, du sörjer för vårt bästa Gaia är en gåva och vårt liv är ett lån Hoppet lämnar sist men för det mesta går din son Likafullt besviken härifrån När frosten har kopplat greppet igen När hösten är här och mörkret med den När regnet ger svavel över min skog Då lyfter en trast i ekot som dog Hon flyr men till våren kommer hon nog