Osälla körer, omänskliga kall från bortom realismen Dårskapen väcks till liv, köttet svettas ymnigt Något börjar anta form, något bortom livets lönndom Fasan har ett anlete, det bryter genom verkligheten Omhuldad av vanvettets maror, dessa djupets skökor Kroppen förlorar sin sans, uppbjuden till en vanvettig dans Tills sinnet ej längre bär, lemmar förvridna och utröttade Utmattad, bruten och förlorad, lämnas psyket till förfogan Leviterar genom hädanfärdens gruvliga töcken Buren av Dem mot mardrömmars s*utdestination Ej oms*uten av gravens kylande mörker En reslig portal tränger genom förgängelsens dimmor "Genom mig till de förlorade hoppens högborg Genom mig till den evinnerliga smärtans bråddjup Genom mig till de förtappade själarnas hemvist Du som träder in här, giv upp all din förtröstan"