Ihärdiga skrik forcerar sig ur denna abyss All världens grymhet, slingrar sig likt en reptil Sammanfogade i ett virrvarr av missbildade öden De trånar efter din själ, de hungrar efter ditt håg Stiger allt djupare ned tills dimman börjar framträda Här lyser inget livgivande ljus, här råder enbart mörker I denna ogudaktiga region anas de bländades eviga parad Nekade den himmelske faderns förlåtelse, nu och för alltid Klagosångerna övergår nu till resignerande s**ningar Obemärkt leds kroppen din utan en vägvisares uppsikt Vidare, allt längre ned till de odöptas helvetiska kval Ur dess inre kamrar kan man ana ljudet av infantila plågoskri Atmosfären är nästintill levande med dess ohyggliga odör Insikten slår ned likt en blixt från dess becksvarta himmel "Ifall denna plats skall vara den bästa av alla världar Hur obeskrivligt grymma måste då inte de andra vara?"