I stan där jag är född finns ett torg och en kiosk En kullerstensgata och älven förstås Och mänskor som trampar till en skitig fabrik Där den ena dan är den andra lik Och min pappa är död sen i våras Han skrev inte ens vart han for Men han kommer om natten på en månstråle Rätt in genom fönstret till pojkrummet där jag bor Han säger: "Du och jag, vi är av samma sort Var vi än är längtar vi alltid bort Om livet är älven som löper så bred Då är du och jag drivved Du och jag, vi är drivved" I stan där jag bor nu, där bor en miljon Här finns kyrkor och slott med tinnar och torn Och mänskor som strömmar tittar alltid långt bort Ingen möter en blick Ingen avslöjar något Och min pojk ligger vaken till midnatt Han är rädd för att somna in Så jag smyger mig ner vid hans sida Vi räknar himmelens stjärnor och jag stryker min mun mot hans kind Jag viskar: "Du och jag, vi är av samma sort Var vi än är längtar vi alltid bort Om livet är älven som löper så bred Då är du och jag drivved Du och jag, vi är drivved" Det finns två sorters människor här i världen De som får stjärnhimlen när de begär den Och som med självklarhet tar för sig var dag Så finns det de som får slåss för varje andetag Åh, lille konstnär, min känsliga själ Du vill få världen att skratta Men den har dig ihjäl Ett spel med märkta kort Ett spel du aldrig kan vinna Och denna sällsamma längtan är allt du ska finna Du och jag, vi är av samma sort Var vi än är längtar vi alltid bort Om livet är älven som löper så bred Då är du och jag drivved Du och jag, vi är drivved