Där är blodet som allra närmast, där huden är så tunn Där gav jag dej en andlös kyss, din tinning mot min mun Vid kanten av vår gröna kan*l, med alla andra utanför Vi sa vi skulle hålla ihop, som dumma ungar alltid gör Under en måne som en silverpeng, under en måne som en silverpeng Den natten då jag tog din hand, vi svor en evig ed Den av oss som först kom härifrån, skulle ta den andra med För här fanns ingen luft att andas, ingenting som locka oss Och ingenting var omöjligt, inget kunde stoppa oss Under en måne som en silverpeng, under en måne som en silverpeng Det är som om jag aldrig nånsin, varit härifrån Jag fasar för att känna igen dig, jag står här som ett fån Och fast jag vet du är någon annan, och att du säkert glömt Så tänker jag på alla de nätter Jag vaken gått och drömt om dej och mej Under en måne som en silverpeng, under en måne som en silverpeng Under en måne som en silverpeng, under en måne som en silverpeng Måne som en silverpeng, måne som en silverpeng