Perssons Pack - Nu har pojken blivit kär lyrics

Bortom de blå bergen där finns en liten stad Gå en kilometer så hittar du ett hav Där blåsten pinar ut varje uns av vett en vuxen man kan ha Själv stod jag där i våras med fickan fylld av skrot Med svart färg i mitt sinne och slipstenskedjad fot Och lukten i min näsa den som andra kallar frisk den bär jag kvar Det kanske kallas feghet, det kanske kallas mod Eller vanlig simpel dumhet, jag kände där jag stod Men tändsticksbenen skulle nog få knalla med mig runt ett bra tag till Så vattnet fick den äran att svälja all min skrot Det plaska till runt stenen när ytan tog emot Efter två-tre dar så träffa jag en flicka underbar Som viska mig i örat "Jag har själv gjort likadant" Nu ska jag säga som det är: Nu har pojken blivit kär Hon sa att hon kom hit in till stan för längesen Vart klädd i italienskt men därinne blev hon bränd Efter fyra år i leran låg hon längs med den nivå där andra går Då kröp hon ut till havet där stupen är som högst För att tvätta av sig livet men då hörde hon en röst "Flicka ta dig samman du är aldrig så ensam som du tror" Veckan efter gick hon nerför vägen där hon bor Och stötte på en pojke som kunde vart en bror Han halta vägen fram och hade kedjeformat sår runt höger fot Så du som nu har lyssnat och tycker du är smart Lova mig att aldrig dra på mun åt en kamrat Som knackat på hos djävulen men sen gått därifrån Han har rätt att bli förälskad och lalla som ett fån Jag ska säga som det är: Nu har pojken blivit kär Ja, låt mig säga som det är: Nu har pojken blivit kär