Vid grinden bland löven Fanns det tid över Blåögda bleka men två Du gav mig ett smeknamn Skrev det i din hand I regnet som viskat dig våt Så långt till marken men fallet är vårt På bron över räcket Skyddar istäcket Vattnet från iskalla år Jag glömde mitt smeknamn Blektes ur din hand Och nysnön har gömt alla spår Så långt till marken men fallet är vårt Ensam i gruset Bländad av ljuset En andlös sekund är det du Så minns jag mitt smeknamn Viskar det tveksamt Men dammet gör rösten så ful Jag vet att framtiden är vår Men jag saknar dig ändå Tror du helst vill vara här Men där går versionerna isär Så långt till marken men fallet är vårt Glöm bron och löven Allting är över Det blir det inte sommar i år Utan mitt smeknamn Håller jag andan Jag går mycket längre än så Så nära marken men faller ändå