Mäktigt skimmerregn över fjällsilhuetters höjd Ett slott bland klippor synes ifrån kustlandets istäckta fjord Där vederstyggelsens skuta tidlöst blevo förtöjd Dess skrov står sargat av den renande stormen dräpande hård En islupen dimbild mot bergstupen vätter På stenbädd ligger vår fjälldrottning djupt i dvala Nu er det långt till solvita nätter De av älvefärden dansar på hällarna hala träget ekar rösters rop genom natten tom De ljuda skall över rikets vidd till dess högborgs kungliga torn Snart så skal de väcka urbergets slumrande gnom Vida skola höres furstliga stötar från bronsgjutna horn Mörka skuggor rör sig över berg og häll Månens strålar brytes genom tigande lövgrensverk Dyster skepnad vandrar i den sena kväll Skådar troget över himlabrynet mantlad i särl En islupen dimbild mot bergstupen vätter På stenbädd ligger vår fjälldrottning djupt i dvala Nu er det långt till solvita nätter De av älvefärden dansar på hällarna hala Stillhet råder från dung till skär Mörka moln sig dock vidgar Härar samplas och blodsfanan svär Trohet, och tronen blidkar Mäktigt skimmerregn över fjällsilhuetters höjd Ära åt de dräpta som förhindrade fjällrikets fall Där vederstyggelsens skuta tidlöst blevo förtöjd Nu hon vaknat ur sin dvala och åter härska skall