Organismen - Flugan I Soppan lyrics

jag faller från en hög höjd, men jag landar mjukt andas ut, en frisk fläkt av cannabis kan inte chansa nu har fastnat i en cul de sac av fruktlöst snack ett under att jag inte slagits ner och bundits fast viker vi av då springer ni rakt ni hajar alla vill nog vara nån men ingen vill va som alla för även högsta hönset lockas av ett litet sken men även största fönstret krossas av en liten sten jag sätter ton och tittar på solnedgången spelar sen på mina känslor hittar på ord till sången men när det blåser upp till storm stänger jag mitt fönster och går upp till min borg och hänger av mitt hölster mina tankar glider fritt blåser i vinden greppar sen min penna med tårar på kinden jag tror mig själv men's ni kan inte vinna tvisten jag fimpar spliffen och intar sitsen Refr: jag språkar i etern, ni bugar och bockar för jag har jokern i leken, är flugan i soppan för jag har stannat kvar på samma ställe ändå sett det mesta jag finner min plats där piccolon min släpper väskan x2 med en kirurgs delikatess fäller jag mest dumma kommentarer nån kan ta det nån kan va det nån kan dra åt helvete jag lämnar ingen oberörd finns där för alla tror inte jag pallar lyssna på snillen som babblar röker dollar koncentrerar mig för hjärnan snurrar fru fortuna log aldrig till mig, jävla subba jag stänger av allt och njuter av att drömma surfar på flyktiga tankar som bugar för glömskan sitter och skämtar fan kan ni döda humorn sätter leenden av tacksamhet på ansiktslösa nunor ???? pennan, glödet då känns livet härligt stannar kvar i min kokong behöver aldrig bli en fjäril ni kan inte vinna nåt men vill hänga på mina tankar väver en himlakropp av änglahår blir du chockad, jag antog du blev andfådd verkligheten är bara ett sandkorn av mitt sandslott Refr. Har en storm i mitt dricksglas, ingen av er som kan förstå vad jag känner Har en öken i mitt timglas med hur mycket tid som helst på mina händer Kyss mig farväl önska mig lycka till jag tar mig fram till porten men den glömde jag nycklarna till ser du era pikar sticker hål på vardagsglädjen vandrar i min ensamhet i mitten på den smala vägen mitt knyte väger tyngre när mitt hjärta blöder litar ej på turen men jag suktar efter extra klöver ingen ände så blir jag väl dum i bollen mens du står och ler i finaste uniformen det får va nog snart skriker jag lugn i stormen återgå till era sysslor jag som är kung i borgen jag vet att alla onda röster har tänt en eld som alla tomma löften som jag gett mig själv jag är här på dagen försvinner på natten och lämnar ett avtryck som ter sig som ringar på vatten jag ser ett överpris när jag ger mitt bud jag ber till gud och hoppas att vi alla ler till s*ut Refr.