Dananananana Danananana Dananana Danananana Dananananana Danananana Dananana Danananana Jag är en av stadens alla förtappade själar Ett barn som du och de och alla de trakter i världen En man av hat och kärlek, upp och ner, och ut och in Jag har gett er allt nu är det upp till er, blir s*utet fint? Sakta men inte så säkert springer livet från mig Alla ser draken som fastnat i trädet, men ingen når den Jag vill inte vara cynisk men jag har aldrig litat ödet Jag har litat på döden - jag behöver livet Jag överdriver det vet ja, jag är ganska dramatisk En hypokondriker och snart kommer cancern och tar mig Trevar mig fram i ett samhälle byggt för någon annan Där ingenting blir annorlunda om jag flyttar eller stannar Allting kvittar för mig, kan världen gå under? Tills där sitter jag ensam och väntar, längtar och räknar sekunder För allting som kastas upp det måste ju falla ner Jag hoppas jag slipper och göra det framför allt, framför er Danananananana... (Låt mig nu få andas ut) Jag har alltid undrat "När vänder vinden för Ågren?" Jag vill inte ha något sällskap - har inre demoner En kamp på gott och ont utspelar sig in i mitt huvud När det brinner i s*utet av tunneln har cirkeln blivit bruten Men tills den dagen får jag fortsätta ploga min snö Friheten kommer den dagen som Johan är död... Skriver om mig själv i tredje person Det är lättare och handskas med problemen om man skriver en egen version Jag har tröttnat på att ge mig själv alla falska löften Ställer dörrar och fönster på vid gavel så allt är öppet ögonen tittar och tycker - försök och hitta mig nykter Det går inte för jag röker och dricker för mycket Det här är inget rop på hjälp, men ett medvetet val Förlust har varit allt jag tagit, ni ser väl? - segern är kvar Så jag siktar mot stjärnorna, når jag toppen av träden Så har jag fått belöning för att jag gått den här vägen Danananananana... (Låt mig nu få andas ut)