Nationalteatern - Stranden lyrics

Jag såg ett öde fält Jag såg en öde strand Kände i luften lukt av snö Och torr och dammig sand Jag såg en horisont Jag såg klippor av granit En himmel blå och tom En sol så kall och vit Jag visste knappast alls Hur jag kommit dit Det var som alltings början Och ett sjöfågelskrik Jag såg två änglar, i slagsmål I en lerig grop Blod på deras vingar Lera och sot Jag såg två människor i en grotta Stirra mot det blå Tryckta till varandra Darrande och små Insvepta mot kylan I en röd och solkig filt Jag såg en skugga sänka sig Mot klippan strax intill Jag såg en eld på stranden Jag kände vedens doft Jag såg hur träet lyftes Och förvandlades till stoft Vid elden satt en gammal man Han satt och stekte fisk Jag gick och gick så nära Det kändes ingen risk Han lyfte på hatten Hans hår var grått och vitt Vid hans fötter låg tre barn och sov Så tryggt på en filt Han bjöd mig plats vid elden Utan några ord Barnen sov och snusade I bädden på vår jord Han la ett träd på elden Och flammor steg mot skyn Och lågornas dans Blev en egendomlig syn Dom susade och viskade Och fick ett eget liv Det var som alltings början Och ett sjöfågelskrik Jag såg ett blommigt fält Med människor i dans Jag såg ett stormigt hav Och en riddare med lans Jag såg lekande barn Trygga på en äng Jag såg vajande sädesfält I hällande regn Och gubben skrev i sanden Med en pinne bränd av sot Och en fågel i flykten Kan nog tyda hans ord [spoken] Där det finns jord ska vi plöja den tillsammans Där det finns bröd ska vi äta det tillsammans Där det finns kläder ska vi dela dom med varann Där det finns pengar ska de vara allas egendom Där skall jämlikhet råda Där fryser ingen, och ingen hungrar