Ovan månljusa tallkronors rand Ur stjärnbeströdda djup I natt rider döden, på sin järnskodda best Som ett svart moln i flykt följer hans vingade hov de som bådar om ett s*ut Sveper moltyst fram Spränger fram genom den kalla natten Malströmmar kring hovarnas stål Ledsagar de dömdas själar, vars sand runnit ut Härförare in i oändlighet Bringare av evig frid, smärtans förlösare Väktare av tid En iskall vind från himmelens djup Tre är slagen på min dörr Kallt är hans bleka grin Ett sista korn faller mot timglasets botten I natt rider jag med döden Tar min plats i hans hov Ovan månljusa tallkronors rand Ur stjärnbeströdda djup I natt rider döden, på sin järnskodda best Som ett svart moln i flykt följer hans vingade hov de som bådar om ett s*ut Sveper moltyst fram En iskall vind från himmelens djup Tre är slagen på min dörr Kallt är hans bleka grin Ett sista korn faller mot timglasets botten I natt rider jag med döden Tar min plats i hans hov En iskall vind från himmelens djup Tre är slagen på min dörr Kallt är hans bleka grin Ett sista korn faller mot timglasets botten I natt rider jag med döden Tar min plats i hans hov