Skepnader i ekens valv Blåblekt ljus, likt marors värld Gråljus, i ögats vrå Sömnlös dvala, inför djupets kall Ett frö såt i den svartaste mull... Ett frö såt i den svartaste jord... Driven, upp från djupen En bindande stämma, av runosång Krafter, från det inre Strömmar ur jorden, vid dödens häll Ett frö såt i den svartaste mull... Ett frö såt i den svartaste jord... Dånande röster stiger sakta upp Bilder från själens ändlösa brunn Frödrivna väsen, visdomens eld I den svartaste jord... Vid askens rot, mot himmelen Runor står att finna, i bladens skuggor I barken estad, en linje av eld I ovan och neden, blinder den sig själv Över nattens valv, hörd ekot av runors kall Från ovan ned, i tomhetens gap I den mörkaste jord... I den svartaste jord, ett offer vid trädets rot I den svartaste jord, klarhet vid livets häll Ett frö såt i den svartaste mull... Ett frö såt i den svartaste jord...