Korpen blickar över morgonens hav, fäller sina vingar ut. Låter vinden fylla hans själ, torkar den kalla nattan väck. Delling i öst, stjärnor i väst... Korpen lyfter mot gryningens port, sveper över skogarnas djup. Blickar ned mot midgårds mark, ty gryning är människans hopp. Se dagen i öst, natten i väst, se Skinfaxes man, i himmelens djup... Gryningens ljus, flammande hav, silverne väv, ty Delling kommer med hopp...