Lisa Ekdahl - Hjärtat var rispat lyrics

Klockorna slog hon steg åter mot ytan Den välkända botten var allt för bekant Hennes huvud var rent, med en drunknades vilja Söktes en utväg en sann bundsförvant Hennes huvud var glasklart som hos en som ser allt Att här ges bara en chans, bara en inte mer Likt förbryterskans skärpa inför en stöt Likt självmördarens allvar, stunden innan hon sköt Hennes hjärta var rispat Bårar bars ut Stegarna reses, mot lyckliga s*ut Hjärta var rispat Bårar bars ut Stegarna reses, mot lyckliga s*ut Dom fann henne där i helvetets förgård Då var hon så skör, så illa däran Du fann henne där du själv en gång varit Hon såg du förstod då när ni såg varann Så hörde hon klockor, dom hördes först då Det finns klockor som klingar Först när någon vill förstå När nån vill begripa nåt obegripbart På mörkaste botten fann du tydligt och klart Hennes hjärta var rispat Bårar bars ut Stegarna reses, mot lyckliga s*ut Hjärta var rispat Bårar bars ut Stegarna reses, mot lyckliga s*ut Nu är hon så skör som en flicka i glashus Där glaset är rent och ljuset vitt Hon vet alltför väl det ger ingenting Att kasta en sten hon har nog nu med sitt För nu har hon hört klockor Dom hördes dit ner Till botten där ingen syns eller ser Så började hon stiga mot ytan och upp Orden vidare vidare, ljöd för nu skulle hon upp Hjärtat var rispat Bårar bars ut Stegarna reses, mot lyckliga s*ut Hjärta var rispat Bårar bars ut Stegarna reses, mot lyckliga s*ut