Du växte upp i det lilla landet Du känner doften av skrapsår och grus Av skogens nässlor och bäcken därigenom Mellan rader av symmetriska hyreshys Där hade nån slagit i spaden och drömt en dröm Med det är ingenting som märks där idag Där gror nu bara drömmen om en väg därifrån Ett annat liv, ett annat jag Den stan hade inga visioner Inga öppna hav, ingen kust Inga salta historier i väggarna Inga svindlande höjder, ingen lust Känner du hur längtan tar Hur du sträcker dig och stretar Bakom varje hög av sand Finns guld för den som letar För den som letar Minns du morgonljus eller svärta Ser du lampan slocknad eller tänd? Minns du hennes brinnande hjärta Blev du värmd då eller blev du bränd? Bränt barn vill in i elden Bort från askan och det rena grå Bränt barn har fått smak för värmen Har fått en kärlek till det Stora Blå Att komma hem är som att resa i tiden Du känner samma känslor igen Den där kvalmiga, väntande friden Och samma kärlek och vemod igen Känner du hur längtan tar... Nu skiner solen och nu blänker ljuset I alla fönster, i alla krypin Men i en etta i det högsta huset Där rullar inlandsisen in Vart ska du gå, vad ska du göra med tiden? Men alla tusentals nätter och dar Ska du schemalägga hela livet Eller ha din rastlösa frihet kvar? Jag bara undrar, jag bara tänker Det finns en pusselbit som inte vill in Här skiner solen och ljuset blänker I alla fönster, i alla krypin