Minns du när vi sprang iväg från gården varje dag Minns du eld där vi inte skulle härja Minns du hur vi brände oss och sprang så fort vi kunde Du och jag till Stora vägen bakom berga Och på andra sidan vägen fanns en skog Och vi fick inte gå för långt Men vi gick vilse där bland snåren då och då När lilla berga blev för trångt Och nu sitter jag i skogen på en mossig gammal sten Och längtar hem och längtar bort till andra ställen Samma lilla grabb På samma vinglande små ben På väg nånstans som går vilse framåt kvällen Och jag beundrar dom som alltid hittar hem Och som aldrig går för långt Och jag kan avundas dom som inte tycker att lilla berga känns för trångt O minns du när vi sprang varje kväll Vi ville ge oss ut på rövarsträck och härja Och nu leker vi väll samma lek På krogar och hotell Men skulle säkert vara likadant i berga För det är samma vilsna värld och samma skog Man kliver fel och går för långt Och jag är vilsen nu i samma snår som då När lilla berga blev för trångt