Här ser ni en stackare Vars själ ni ej kan se Han har slösat bort allt motstånd För en handfull f*gra löften kallat hedersord Lögner och skämt Men man hör väl bara vad man vill Och minns vad man har känt När jag for min väg och stack hemifrån Var jag inte mer än grabb Och mitt sällskap var mest främlingar Och jag skrämdes av min kalla gråa ensamhet Längtar bort, i från fattiga kvarter där Livet väldigt snabbt drog ner Det är platser som jag aldrig mer vill se Lai le lai Sökte bara mat och husrum För jag frågade om jobb Men ingen lyckades Trösten var då någonting som värmde innefrån Jag minns misär I en tid då jag var så ensam att jag tog tillflykt där Mmhmm Lai le lai... Så jag tar fram mina vinterskor Och börjar på en väg, vägen hem Där ej storstadsdjungelns vintrar lyckats leda mig Leda mig vägen hem Lai le lai Som en kaktus i en öken Står en ensam kämpe kvar Och hans tankar bär på minnen Ifrån Varje gång en handske kom och Klippte tills han skrek ut Av ilska och försvar Nä nu far jag, nä nu far jag Men en kämpe stannar kvar Lai le lai