Det flyter kroppar i flodens mörka vatten och strax intill dej knäcks en gren i natten vem jagar ditt liv vem hotar dej med kniv vem skrattar ett outhärdligt skratt vem gömmer sej i själens dunkla natt? Det står en munk och ber nere på stranden med nakna fötter i den varma sanden han flyger i trance någonannanstans han mumlar sina böner som besatt han våndas svårt i själens dunkla natt Och sfinxen tiger framför pyramiden vi närmar oss den yttersta tiden fladdermössen skriker det sista hindret viker skymningen hukar som en katt och sedan kommer själens dunkla natt Kökskranen vägrar s*uta droppa du hasar upp och värmer pulversoppa apatin är svår sedan många år din lust att sova gör dej schack och matt du irrar runt i själens dunkla natt Kastanjen utanför har blommat ut allt är som tusen mornar förut du trevar dej fram i spindelväv och damm ditt förflutna hinner snart ifatt och stryper dej i själens dunkla natt Alla vackra drömmar gick i kras vinet har möglat i ditt glas slocknad varje glöd där inne redan död på avstånd hör du prat om ditt och datt men det angår inte själens dunkla natt Försök att härda ut en sista dyning det är som allra mörkast före gryning natten följs av dag det är en kosmisk lag tro mej om du kan, jag lovar att det också gäller själens dunkla natt