Förrädarna ska förlåtas den evigt förtappade tro martyrerna ska begråtas och gravarnas folk få ro Jag minns bland de dimmiga bergen i kylans och isens värld hur vår expedition sökte finna den lyckliga stadens folk Och en av oss hittade dalen där den eviga staden låg men han kom aldrig tillbaka för att tala om vad han såg Så vi fortsatte drömma och söka och levde på getmjölk och gräs vår värld var ett vacuum av tårar och vi isolerades helt Som i sömnen hörde vi larmet från människorna nedanför men dom luktade inte som vi så vi drog oss undan och sov Vi väntade på Messias och seklerna kom och gick vår hövding predikade tålamod men orden var allt vi fick.