Kjell Höglund - Lyckans café lyrics

Den vackra servitrisen på Lyckans café bortom världens ände intill stupet hon häller upp mitt kaffe lite bitter och blasé och tittar genom fönstret ner i djupet När ryttaren på den vita springaren är här då ska hon bli bes*utsam och exakt men ännu är det långt till dess och ingen miljonär har någonsin synts till i denna trakt När jukeboxen krånglar på Lyckans café går hon och knycker till den med höften då ra**lar den igång igen och ett, tu, tre är rummet fyllt av tro och hopp och löften Det var en dimmig kväll och sista kortet var lagt och luften stank av snus och billigt vin det var länge sedan sista ordet blev sagt och elden glödde röd i en kamin Den vackra servitrisen på Lyckans café stod vid fönstret och såg ut i dimman hennes blick var glansig och så började hon le och klockan slog den nionde timman Hon tog sin kappa från en krok och sedan gick hon ut jag hörde hur det knastrade i gruset jag väntade i andakt kanske en minut och därefter så slocknade ljuset Jag gick fram till fönstret och lyfte en gardin då såg jag vad jag aldrig kunnat glömma månen lyste benvit som ett ljus av stearin och kanske var det vanskligt att bedöma Var det månen eller var det en reflex i min pupill? Jag var praktiskt taget nykter, jag svär men jag såg vad jag såg, ni får säja vad ni vill det är sanningen så sant som jag står här Den vackra servitrisen på Lyckans café red bort på en häst så vit som linne bakom henne satt en man så vitt jag kunde se den synen är som fastbränd i mitt minne Om jag så blir hundra eller tvåhundra år ska jag aldrig glömma vad jag såg mot den mörka himlen flög en ensam meteor och nedanför i dalen skrek ett tåg