Jag har dragit mig tillbaka för att slicka mina sår och begrunda några ödesdigra tankar det kan inte förnekas att åren bara går jag har sökt en skyddad vik och kastat ankar och här går jag nu på däcket och vankar Ödets vindar blåser man kan bara följa med och hoppas att man inte blåser bort Jag har glömt destinationen jag har tappat min kompa** jag är trött och jag är dessutom förvirrad på spaning efter tid som flytt i väntan på något nytt varje flyktväg verkar vara spärrad min belägenhet kan knappast bli förvärrad Ödets vindar blåser... Jag söker i mitt minne en bortglömd pusselbit överblåst av livets ökensand från en annan existens längs en annan aveny från ett fjärran solsystem en slags essens jag anar och jag känner att det bränns Ödets vindar blåser... En dag när oron stillnar och havet ligger blankt ska alla bitar falla på sin plats allt får sin förklaring som delar av en bild av obeskrivlig skönhet och substans en verklighet jag inte trodde fanns Ödets vindar blåser...