Kjell Höglund - Desertören lyrics

Från alla håll så manar man till krig och kamp och utanför mitt fönster hör jag ofta stöveltramp förbanden dras ihop, man talar om den sista striden man talar om frihet och om att offra individen "Är du med oss eller mot oss?" ropar man och skrattar i kör lugn kära vänner, jag vet sedan länge vart jag hör jag är en desertör "Välj sida!" ropar man, "välj fienden eller oss, men vad du än väljer så måste du välja att slåss för väljer du freden så väljer du att stå apatisk då skjuter vi ner dej som en hund men begraver dej gratis det enda val som är fritt är att välja armé pacifismen är så dum så den räknar vi inte me' om nån dåre är så tokig att han tror att kärlek har nån verkan ska han klubbas till marken och trampas till rena guttaperkan och dom som råkar tro att det bara är hjältar som dör ska få se vad som händer i ett tredjegradsförhör med en desertör!" "Det är allmän mobilisering, giv akt, håll truten och hör opp! Rätta in er i ledet och marschera i samlad tropp vi går mot Harmagedon, mot krigens härliga final vi ska dansa med granater på dödens blodiga bal det är roligt att döda, det är härligt att få ge igen att få skjuta bort hjärnan på den lede fienden då trivs vi, då är vi på vårt allra bästa humör och därför ser vi som kirurgen ser på en tumör när vi ser en desertör" Jag vet mycket väl vad som händer den som deserterar jag ställs upp mot en mur som det brukas när man arkebuserar en bindel för ögat och en stilla bön till Gud så dånar gevären och kulorna slår hål i min hud jag faller omkull och blodet forsar ur hålen en kula har slitit bort en bit av huvudskålen hjärnsubstans rinner ner på ärans mark och fast jag redan är död får jag en otäck spark jag kastas i en grav och skyfflas över med jord att döda fega råttor under krig kan inte kallas mord det är en fråga om desinfektion, det gäller hygienen det är så man ser på saken, och vem kastar den första stenen? Jag säjer dej, jag säjer dej, det saknas inte armar som kastar det saknas inte viljor som fördömer, förbannar och förkastar den som deserterar blir därmed en fredlös person som saklöst må mejas ner helt utan pardon det finns ingenting som krigaren hatar mer än den som vägrar kriga då vill han smaka blod, då vill han över döda kroppar stiga för den som vägrar döda har heller ingen rätt att leva den ska skjutas till en trasa och slängas i närmaste skreva det är en kristlig handling, det är att göra vad man bör det är vad varje pliktmedveten människa gör med en desertör Jag vägrade att bära vapen när jag skulle göra lumpen jag talade med prästen därhemma och han var ganska trumpen ändå var det Jesus som sa att vi ska vända andra kinden till och sticka svärdet i skidan istället för att hugga till Han vägrade att leda judarna i strid mot Rom och sa att det vi sår ska vi skörda, det ska bli vår dom ytterst var det därför han måste elimineras kärlekens budskap kan inte tolereras Man kan inte acceptera det Jesus säjer och gör för det vore fatalt om det skulle vinna gehör Jesus är en desertör Jag kom till Stockholm samtidigt med kriget i Vietnam det blåste nya vindar, att inte välja sida var en skam att vara pacifist var en ynkedom utan like hjältemod var åter att dö för satt land i ett dike Nu gick fronten mellan förtryckarna och dom förtryckta jag försökte tänka klart, jag sökte med ljus och lykta man förklarade för mej att dödandet är rätt bara man ser till att man dödar på moraliskt sätt att kriga mot imperialismen är alldeles riktigt man får döda kapitalister om man gör det försiktigt man sa att ändamålet helgar ett smutsigt medel att socialismen tvättar en blodig persedel att det är rätt att använda våld mot den som förtrycker ty rättvisan kräver en gräns för moraliska nycker att man inte kan vara en ängel i en värld av djävlar och att ödmjukhet inte lönar sej när alla andra skrävlar gerillasoldaten stiger fram som historiens nye Gud och frälser världen till ackompanjemang av kulspruteljud här har du en hjälte som verkligen vet vad han gör en idealist som vet varför han dör och ingen feg desertör I många år stod jag kluven i denna fråga jag var rädd och förvirrad och vågade inte våga jag vågade inte tänka mina tankar till s*ut jag visste vad jag kände men sa det inte rakt ut det var uppenbart att det 1åg en viss poäng i att peka på sk**naden mellan herre och dräng men en ett mord är ett mord helt oavsett vem som är död diktatur är diktatur även om den är röd sprit blir man full av även om det är söt likör det hjälper inte att trolla med ord som dom skriftlärde gör om man är en desertör Så öppnades mina ögon och jag kunde se jag såg att jag var en legoknekt i en armé jag hade bara andra motivationer än dom som slogs i Hitlers bataljoner men alla slåss vi för det som vi menar är rätt vi slåss i arméer på otroligt många sätt jag såg mej omkring bland livets situationer och dimman låg tät över Lützens alla kanoner världen var ett slagfält och ingenting annat allt var förbränt och tiden tycktes ha stannat fronterna drogs som variga sår jordens kropp sönderskjutna soldater flydde utan hopp granater exploderade oavbrutet allting tycktes bara vänta på s*utet ohyggliga monster slet varandra i bitar de ädlaste människor framträdde plötsligt som skitar plötsligt förstod jag vad jag vill bli och vad jag lever för plötsligt förstod jag vad det är jag gör jag är en desertör Jag vägrar att vara med i krigets domedagsdans jag släpper vapnen och ger mej iväg någon annanstans jag vägrar att slåss, jag går här försvarslös och vankar som en anakronism med otidsenliga tankar och när ni ställer upp mej mot muren säjer jag innan jag dör: "Fader förlåt dom för dom vet inte vad dom gör med en desertör!" Vi förfasar oss över Tysklands koncentrationslägertid men behandlar djuren på samma sätt och med samvetsfrid vi har väldiga mordfabriker för att döda djur sen äter vi upp deras lik och kallar det matkultur vi är själva djur och vi äter djur med förtjusning vi är kannibaler och vi är det utan en rysning vi låter kadaverdelen ruttna tills den b1ir mör och lagar till den med raffinemang i kryddor och smör men jag är en desertör Hur kan vi få s*ut på diktaturen genom diktatur hur ska vi få s*ut på krigen genom att slåss som djur hur ska vi finna kärlek genom att hata? Man bygger inte en mur för att få en gata våld och diktatur är kapitalismens metod hur kan vi få socialism genom att dränka den i blod? kärlek och demokrati är socialistiska ideal vi måste tillämpa det vi vill ha, det finns inget annat val om socialisten gör det kapitalisten alltid har gjort får han finna sej i att leva i samma lort man släcker inte en brasa med bensin man botar inte en alkoholist med vin man får inte s*ut på våldet med hjälp av våld säljer man en slav så är han också såld man kan inte skörda havre om man sår råg att påstå att det vore möjligt är bara båg det vi vill skörda måste vi också så dit vi vill komma måste vi också gå det vi vill ha måste vi också ge vi kan inte blunda om vi vill kunna se själv är jag trött på att kriga som du hör men i krigens värld har man ingenting särskilt för att man är en desertör Det är lätt att ställa in sej bland andra i ledet det är svårt att stå utanför och betrakta skedet från Getsemane i kamp med vårt samvetes bud till Golgatas kors, övergivna av varje Gud det är den väg som vi alla förr eller senare måste gå för att nå fram till att verkligen kunna förstå att allt måste älskas med ömhet och vårdas i kärlek att allt ska förlåtas intill den grymmaste smälek då fattar vi plötsligt att Jesus i sanning var kommunist och att vi har en lång väg att gå innan också vi till sist kan kalla oss kommunister i själ och hjärta och veta att all förtvivlan och svartaste smärta är en hälsning från den levande världen omkring oss och i oss för att visa hur vi i sanning ska kunna befria oss en dag ska du också tvivla på det du gör du ska komma att undra vart vägen du vandrar för du ska bli en desertör du ska bli en desertör du ska bli en desertör!