när jag såg våra liv hur den grund som vi stod på bröts ner bit för bit bröts den ner och jag såg på mig själv och på dej hur vi likgiltigt såg på varann vår kärlek var död som ett gift som förstört våra liv vi förstod ingenting som en man som fick kämpa med vinden vi såg ingenting, såg ingen ting vår kärlek var död vi sa till varann, vår gemenskap skall skapa nåt nytt men den var gjord utav sten vi predikade ord, som egentligen ingen förstod, vi sa frid men gav strid och dom kom dom som Gud hade sänt dom sa: "bättra er nu, ja, vänd om" men dom pa**ade inte bland oss det var alldeles för radikalt, för radikalt vår kärlek var död men vi längtade så att på nytt kunna älska varandra, vi längtade så vi önskade så, att få leva ett rättare liv vi önskade så Jesus stod där han alltid har stått han står kvar än idag och han log emot oss och han sa: "har ni glömt vem jag är, glömt vem jag är?" och vi längtade så, längtade så tillbaka till verkligheten, in i det verkliga men vad händer när profeterna tystnar när ingen längre säjer nånting