Ögonen gråter, men munnen den ler Hon är på väg upp och vill aldrig mer ner Av löften och svek blev hon självdestruktiv Och i rop på hjälp försökte hon ta sitt liv Hon byggde en vägg utav falska skratt Men bakom fasaden var det mesta svart Jag hoppas att hon hinner komma till ro Innan skalet spricker och faller ihop Vad ingen annan vet är att sanden rinner ner Om timglaset blir tomt så finns hon inte mer Detta är en saga utan lyckligt s*ut Ingenting blir nånsin som det var förut Den som blundar slipper se hur det ser ut För vem bryr sig om en saga utan lyckligt s*ut Om jag hade vetat hur det skulle bli Så hade jag tvekat och smygit förbi För jag var den droppe som s*utligen fick Bägarn att svämma när säkringen gick Så brinn för att synas och skrik så du hörs För snabbt kan du tyna om illusionen förstörs Och även om ingen kommer skulle på mig Så tar jag på mig skulden till ödet för dig Om timglaset blir tomt och sanden rinner ner Så lyser inte solen på våran flicka mer Detta är en saga utan lyckligt s*ut Ingenting blir nånsin som det var förut den som blundar slipper se hur det ser ut För vem bryr sig om en saga utan lyckligt s*ut Vad ingen annan vet är att sanden rinner ner Om timglaset blir tomt så finns hon inte mer Detta är en saga utan lyckligt s*ut Ingenting blir nånsin som det var förut Den som blundar slipper se hur det ser ut För vem bryr sig om en saga utan lyckligt s*ut