Jag andas in kall luft andas ut luften expanderar inför mig känner mig försvinna djupt in i mig själv expanderar bortom mina egna gränser in i min eviga förbannelse det eviga tomrummet där jag blivit sÃ¥ kall i sinnet Tankar formas för varje andetag förryckta ideér om existens uppstÃ¥r det har blivit vardag Ã¥r för Ã¥r, tÃ¥r för tÃ¥r knäböjd framför altaret öppnas sÃ¥ren döda ryttare rider förbi skuggorna söker vad som finns inuti medan kalla händer greppar tag river i mig, plÃ¥gar, dödar mig de roper, skriker, kallar pÃ¥ mig DÃ¥ kan jag inte annat än skratta Ã¥t vad de inte kan förstÃ¥ hur de gör mig till en av de mina [English translation:] [With My Breath] I breathe in cold air I breathe out The air expands in me I feel myself disappear Deep into myself Expanding beyond my own limits Into my immortal curse The never ending emptiness Where I’ve become so cold at mind Thoughts are shaped by every breath Crazy ideas about existence is created It has become weekday Year for year, tear for tear Kneeling in front of the altar the wounds are opened Dead riders are pa**ing by The shadows seeks what’s inside While cold hands are gripping me Puling me, tease me, k**s me They scream, calls for me Then I can’t refrain from laughing At what they can’t understand How they are making me one of their own